Var är hajarna?

Kultur och fritid

Sillen man fått upp mådde bättre om man tillsammans med dem la ner ett par små hajar i sumparna. Hajarna var enligt Tingsten kommunismen och sillarna demokratin. Demokratin mådde helt enkelt bättre med ett yttre hot.

Jag har just läst ut Per Wirténs biografi över Herbert Tingsten – ”Herbert Tingstens sista dagar”. Det är en fascinerande och vackert skriven text om en av de större liberala tänkarna under ett par decennier i mitten av förra århundradet. Det ger en god inblick i Tingstens liv, leverne och åsikter – väl värd att införskaffa.

Tingstens politiska åsikter har varit ”all-over the place”, från flörtar med fascism och kommunism, till socialdemokrati, till liberalism, och slutligen till att ta samma sida som socialdemokraterna i pensionsfrågan. Det senare fick till följd att han tvingades skilja sig från sin tjänst som chefsredaktör på Dagens Nyheter 1960.

Hur kan Tingsten vara relevant för 2010-talet? På många sätt. Ett exempel, som många före mig har uppmärksammat är hans text ”Hajarna och sillen” från 1957. Titeln kommer från en iakttagelse engelska fiskare sägs ha gjort – där den sill man fått upp mådde bättre om man tillsammans med dem la ner ett par små hajar i sumparna. Hajarna var enligt Tingsten kommunismen och sillarna demokratin. Demokratin mådde helt enkelt bättre med ett yttre hot. ”Det finns inget alternativ [menar Tingsten]. Det politiska handlingsutrymmet är begränsat. Utvecklingen ligger bortom vår kontroll. Så låter vår tids politiska mantran, och återigen lockar fascismen väljare i Europa.” skriver Svend Dahl i Eskilstuna-kurriren när biografin publicerades förra året. Och onekligen har vi återigen fascistiskanparier i Europa – Gyllene Gryning i Grekland är ett, här i Sverige ligger Sverigedemokraterna på gränsen till brunskjoteland och ragglar – om inte i teorin så i praktiken.

”Bakom de små tvivlen kom de stora, och världen blev öde för människorna.”

Citatet från TS Eliot illustrerar, speglade Tingsten mellankrigstiden, och det passar väl in på 2010-talet också. Med det yttre hotet borta (eller är det det?) förflackas politiken inom demokratierna – ”väljandet blir likgiltigt och godtyckligt” skriver Tingsten i ”Från idéer till idyll”.

Riksdagsvalen ”blir lika upphetsande som när man väljer frukostflingor i snabbköpen”. Är vi där? Svensk politik av idag är ett gytter i mitten av det politiska graderingen, med undantag av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Av de övriga för Socialdemkraterna en ointressant plakatpolitik utan egna förslag, men mot någonting. Vad man verkar vara för är att gå tillbaka till 60-talets folkhemstanke, precis som Sverigedemokraterna för övrigt, fast från andra hållet och av andra orsaker. Ett refereat från Wirténs bok som visar på Tingstens politiska vision, även om han menade att den var aktuell för sisådär 40-50 år sedan är följande:

Politiken [kommer att] styras av vältrimmade PR-stretegier där man i brist på verkliga idékonflikter skulle framhäva partiledarnas duglighet och valrörelserna bli en tävlan i vem som ingav störst förtroende. Av samma orsak skulle varje skandal exploateras minutiöst av journalister och politiker. … Medborgarna [väljer] parti för att maximera sin bekvämlighet.

Socialdemokraterna har i denna valrörelse utmålat borgelig valfrihetspolitik som den stora vita. Och man verkar ha lyckats skrämma upp ett ansenligt antal väljare, kanske till stor del för att borgerligheten inte på samma sätt lyckats skaffa sig en stor vit att skrämmas med, enligt tesen.

Vi må vara högermän, liberaler eller socialister: det kaos som för några årtionden sedan kallades ekonomisk frihet tål vi inte.

Borgeligheten behöver också en mer gripbart ”yttre hot” snarast.
Boken om Tingsten bör man, tycker jag i alla fall, också snarast skaffa sig …

Martin Skjöldebrand
ersättare i Barn- och utbildningsnämnden

Herbert Lars Gustaf Tingsten, född 17 mars 1896 i Järfälla, död 26 december 1973 i Stockholm, var en svensk statsvetare, liberal publicist och författare. Han innehade en professur i statsvetenskap vid Stockholms högskola 1935-1946 och var därefter chefredaktör för Dagens Nyheter 1946-1959.  (Wikipedia)

Martin Skjöldebrand har även en privat blogg du kan läsa här