Sverigedemokraterna – den osminkade sidan

DebattDemokratiIntegation

Det är hög tid för dagens kommunpolitiker, liberaler och engagerade i allmänhet att bemöta extremhögerns växande skara.

I SvD kan man från den 25 augusti läsa att Sverigedemokraterna(SD) når rekordsiffror  i den senaste Sifoundersökningen och går starkt fram i Stockholm.
Medan många står tysta tillåts Sverigedemokraternas representanter slänga sig med påståenden som hämtade ur Europas svart (eller bruna) årtionden.

Högerextremismen har nästan dubbelt så många anhängare i opinionsundersökningen än Sveriges liberala parti. Inskränkthet, oförsonlighet, homofobi och främlingsrädsla lockar alltså fler idag än budskap om personlig frihet och möjlighet att förverkliga sig själv.

Som född och uppvuxen i Sverige (bland annat i Tyresö) men med en förälder(min mor) från Libanon och en farförälder (min farmor) från England finner jag det synnerligen obehagligt att SDs folkvalda, företrädare och nära anknutna närmast oemotsagda tillåts uttrycka saker som:

De svenska politikernas beslut blir allt märkligare – och får konsekvenser som innebär en dyster framtid för Sverige och svenskarna. Inga områden tycks fredade.

Under matcherna i fotbolls-EM var de svenska flaggorna plötsligt utbytta mot anonyma flaggor med fält i blått och gult. Det svenska rättssystemet tar hänsyn till sharia, myndigheter blundar systematiskt för hedersvåld och växande islamism. Upplopp, våldtäktsstatistik och terrorism avfärdas och bortförklaras. Skolor läggs ner på grund av våldsproblematik och hot. … Svaret kan mycket väl heta Toxoplasma gondii – en hjärnparasit som gör den smittade godtrogen och orädd för uppenbara faror, så till den grad att individen är villig att sätta sin egen existens på spel.”
Ingrid Carlqvist, Dispatch International, som gratis getts ut till SDs medlemmar

Eller

Så var då Pride-spektaklet över för denna gång med den vanliga, ohöljt exhibitionistiska paraden genom Stockholms gator. Där gaypoliser och dito militärer tjoade ikapp med så kallade läderbögar, riksbögar som Mark Levengood och Jonas Gardell och ett antal politiker som vill framstå som fräscht fördomsfria. …. Det är alldeles tydligt att vi lever i vad Bibeln kallar de yttersta dagarna då allt vänds upp och ner och välts över ända och då upplysningstid blir till upplösningstid.”
Tommy Hansson, SD

Eller

”Jag är inte helt emot invandring på något vis. Det har alltid funnits invandring och utvandring. Jag har själv släktingar som utvandrat till USA. Det är normalt om man säger. Men den här kulturen från MENA-länderna är ju totalt bortkastad. Det är inte en procent som är riktigt konstruktiv. Jag menar 99 procent är inga bra medborgare, det är motborgare.”
Arne Steen, SD

Dessa är bara enstaka exempel på de mer eller mindre spektakulära uttalandena från extremhögerns förespråkare.
Sverigedemokraterna har samlat i och kring partiet en samling företrädare med högprofil inom den högerextrema rörelsen som uppvisar åsikter från allmänt främlingsfientliga eller homofoba, till rent rasistiska och hatfyllda.
Dessvärre är detta enbart toppen av isberget, sajter som Avpixlat svämmar över av hatiska uttalande mot invandrare, HBTQ-personer och/eller mot alla som inte delar deras egna åsikter.

Jimmie Åkesson gick tidigare ut med ett utspel om ”nolltolerans” mot öppet rasistiska eller främlingsfientliga uttalanden vilket resulterade i ett antal uteslutningar på lokalpolitisk nivå. Inte heller Tyresö har varit förskonat från märkliga händelser från folkvalda (en av dessa undertecknade brev med avslutning ”Heil Hitler” till åsiktsfränder).

Inom riksdagskretsen, har det dock varit högre i tak, där endast i undantagsfall politiker tvingats lämna sina platser efter mindre lyckade uttalanden. Och i och med att Sverigedemokraternas position konsolideras som det generella missnöjespartiet i svensk politik minskar också försöken att hålla efter de lokala förespråkarna och medlemmarna.

De som följt Sverigedemokraternas aktivister under en tid, kan tydligt se att SD har stora problem med att upprätthålla den fasad av att vara ett rumsrent parti det har försökt bygga upp sedan valet 2010.
Det mer oroande är att SD är det mest välansade högerextrema partiet, Svenskarnas Parti (SvP) – ett uttalat ny-nazistiskt parti som redan har mandat i enstaka kommuner – och Nationaldemokraterna (mer uttalade rasistiskt) gör seriösa satsningar inför valet 2014. Sverigedemokraterna anno 2013 är mycket mer än ett missnöjesparti av typen Ny Demokrati på 1990-talet. Knäppgökarna finns också i SD, men medan Ny Demokrati till stor del saknade en ideologi och politik, finns en ett allvarligt extremt budskap från SD. Som SvD skrev den 24 augusti, så saknar SD reell konkurrens ute på högerflygeln. Sådana som är missnöjda med den förda politiken och har dragning långt ute till höger söker sig till SD och inte till vad som uppfattas som (än) mer extrema och mindre seriösa alternativ.

Det är hög tid för dagens kommunpolitiker, liberaler och engagerade i allmänhet att bemöta extremhögerns växande skara genom motargument och seriöst adressera de problem som finns inom migrationsområdet, snarare än att sitta still i båten och hoppas att det blåser över.
Förty om det är det vi gör kommer vi att vakna upp till en ny samhällsbild i september 2014. Ett samhälle jag tror och hoppas att alla liberaler känner olust inför.

Martin Skjöldebrand
ersättare i Barn- och utbildningsnämnden