Svensk eller icke-svensk – vem bestämmer?

DemokratiIntegation

När man talar med främlingsfientliga människor eller invandringsmotståndare, om de så ovälkomna migranterna och deras kultur så jämförs den ofta med den svenska kulturen.

Man sätter alltså upp en skillnad mellan vad som är svenskt och icke-svenskt, eller vem som är svensk eller icke-svensk.

Det må ju vara hänt. Men då gäller det också att kunna förklara vad ”det svenska” består av. Samtidigt som man tar sig rätten att bestämma vad som är svenskt, tar man sig också rätten att bestämma vad som är  ”romskt” eller ”muslimskt” eller generellt ”icke-svenskt”. Och det är här problemen med populism och invandringsfientligheten spelar roll. Ett av de allra största problemen med dessa försök att skilja ut vissa människor är att man (utifrån okunskap och gissningar) tilldelar stora grupper egenskaper de nödvändigtvis inte har. Beroende på vem av de invandringsfientliga man frågar kan man få påståenden som ’Alla araber är muslimer” och sedan buntar ihop alla muslimer (”Muslimerna vill införa Sharialagar”) eller romer (”Alla vet att romer är tjuvar, de som inte är det får skylla sig själva.”) baserat på folkgrupp. Då är man inne på rasistiska tankegångar att vissa grupper av människor ha vissa gemensamma karaktärer som är beroende på att de tillhör just en grupp människor. Vi och dom. Och ”dom” har alltid brister, kan aldrig passa in i ”det svenska samhället” – så är vi där igen.

Den mest konstruktiva definitionen av det svenska jag har sett är ”en uppsättning värdering och traditioner som vi delar i vårt land”. Enligt många Sverigedemokrater och andra främlingsfientliga är Sverige ett kristet, demokratiskt land med forntida traditioner. Eller, är det det? Jag, och förmodligen många andra, delar inte traditionen att besöka kyrkan för att tillbe en gudom. Många finner själva idén om gudomen besynnerlig och rester av vidskepelse. Är dessa då inte svenskar? Jag (och de allra flesta i Sverige) delar åsikten att demokrati är den bästa av alla mer eller mindre lyckade former att styra ett land – men de som inte delar denna åsikt? Är de inte svenskar?

Nej, jag tror inte det finns en definition av vem (eller vad) som är svensk(t). Mycket av det som idag ingår i det som ingår i ”svenskheten” enligt de främlingsfientliga har importerats och integrerats i det som blivit dagens samhälle. Det är det som är en del av ett samhälle, det tar till sig nya influenser och förvandlar de till något inhemskt – om man är tillåtande –och inte vill bo i ett museum där allting ska vara som det ”alltid har varit”.

Det enda sättet att definiera vem som är svensk, som verkligen håller, är att utgå från de som är svenska medborgare. Svensk medborgare = svensk. Även om man kanske måste gå tillbaka till sig själv ändå. Känner jag mig ”svensk”? Eller är jag världsmedborgare? Eller Europé?

Man kan inte utifrån vissa personliga egenskaper (född i landet, hudfärg, religion, osv) bestämma vem som ”passar in” och vem som inte gör det. Vi är alla individer med våra egna intressen och egenskaper. Och den som man faktiskt är övertygad om är svensk kanske inte alls känner sig särskilt svensk, eller ens har funderat närmare vad detta betyder. Det finns ingen standardmall att dela in människor efter.

Den frågan man ska ställa sig är ”Vad är syftet med att dela in oss i grupper, i vi och dom, i svenskar och icke-svenskar och ställa dessa grupper mot varandra?”

Martin Skjöldebrand
ersättare Barn- och utbildningsnämnden

Martin Skjöldebrand har också en privat blogg som du kan läsa här.