Säkerställ en bra skolgång för alla

DebattSkola och förskola

Högpresterande elevers studieutmaningar och trivsel måste också säkerställas, skriver Martin Skjöldebrand, ersättare i Barn- och utbildningsnämnden.

För många år sedan hörde jag en diskussion i P1 mellan Jan Björklund och dåvarande skolminister Ibrahim Baylan om profilklasser. S (likväl som V och Mp) gillar inte profilklasser i teoretiska ämnen. Är man duktig i t ex matematik ska man få ”anpassad studiegång i sin vanliga klass” inte sorteras ut och placeras i en särskild klass för de som har särskild fallenhet för just matematik. Alla elever har rätt till anpassad skolgång och detta tillgodoses redan av skolan. Likadant är det med språk.

Vi har skolor med profilerad inriktning här i Tyresö. Men det räcker inte. Elever som allmänt ligger före sina jämnåriga, som “har lätt för sig” behöver också uppmärksamhet för att de inte ska vantrivas i den skola de behöver genomgå.

Låt mig ta ett eget exempel. Hösten 2002 arbetade jag i Tanzania, och min son gick då på Svenska skolan i Dar es Salaam. Han var 6 år då, men gick tillsammans med en klass 1-3 i en samlad grupp om 15 elever. Det visade sig snart att han hade mycket lätt för just matematik. All ledig tid i samband med mina arbetsresor tyckte han om att jobba med sina matteböcker – och som innan vi åkte hem igen var klara och färdiga. Ettans årskurs var genomgången och avklarad och vi fick ett intyg med oss om detta att visa upp på den skola han skulle börja på hemma i Sverige

Väl hemma noterades intyget – men inget mer hände. Han fick ”ettans” mattebok eftersom svenska skolan haft en annan serie böcker som inte kunde jämföras rakt av med böckerna han hade haft i Tanzania.
Vi såg hemma att han tyckte det var lite småtråkigt i skolan, flera gånger hörde vi att ”han kan redan”. Vi påtalade detta för klassföreståndarna, som uttryckte någon slags förståelse – men inget konkret hände.

Nå, före jul första terminen i ettan vägrade min son att gå till skolan. ”Det var för tråkigt” han kunde redan den matematik som han och alla de andra barnen undervisades i, och även i svenskan låg han före.

Efter denna incident ordnade vi ”de tjatiga föräldrarna” ett nytt möte med skolan och min son fick då ”extrauppgifter” att göra hemma, nya mer avancerade uppgifter att läsa. Men efter ett tag rann även detta ut i sanden. Mer tjat och frågor från oss, föräldrarna följde och skolan var nog ganska trött på oss när vi nåddes av meddelandet att klassen skulle göras om och delas upp. Halva gruppen skulle gå till ett annat lärarlag – däribland vår son. Detta innebar en stor förändring i skolgången, ganska snart fick han egna matte- och svenskböcker, som också klaras av i en farlig fart. Han går nu i tvåan, men man funderar starkt på att flytta upp honom till fyran nästa år.

Det ena arbetslaget vägrar inse att ”anpassad skolgång” behövs, den andra (på samma skola) ser detta efter några veckor. Så bra fungerar anpassad skolgång i svenska skolor.
Det är helt enkelt rena turen eller ett kontinuerligt tjat från föräldrar som avgör om eleven hamnar i ett kunnigt arbetslag som har förmågan att se till elevens bästa.
Alla föräldrar har inte tid, ork eller möjlighet att föra sånt liv för sina barn att situationen förbättras för dem.

Det ska inte fungera så i vår skola. Även högpresterande elevers studieutmaningar och trivsel behöver säkerställas på en kommunal nivå. 

Martin Skjöldebrand
ersättare i Barn- och utbildningsnämnden