Rädda arbetsron i skolan

Skola och förskola

Föräldrar, upprörd allmänhet och politiskt valda representanter är med all rätt både förfärade och oroade av röran i skolan. Enkäter visar på låga mätvärden för arbetsro.

De hysteriskt skrikande moralisterna vill jag blankt avvisa från en mer konstruktiv skoldebatt. Däremot välkomnar jag de mer reflekterande. Dit hör DN:s ledarskribent Susanna Birgersson, som skriver om lärarna:

”En del kan styra genom sin egen utstrålning och pondus, andra genom att strukturera arbetet på ett sådant sätt att eleverna tar stort eget ansvar.”

När jag lyssnat på lektioner i Tyresö skolor har jag sett både respekt och bristande respekt för ämne och lärare. Jag kommer särskilt ihåg ett besök på en grundskola, där elever i år 9 (i halvklass) i ämnet samhällskunskap var stökiga och okoncentrerade, medan samma elever i biologin var tysta, hänsynsfulla och strukturerade.

På gymnasiet lyssnade jag på en lektion i naturkunskap i en sal som var knökfull, men där eleverna var uppmärksamma och intresserade. Läraren hade förberett sig med välgjorda bilder och hade anpassat lektionen till elevernas intressen utan att för den skull vara insmickrande. Sådana lärare behöver vi många av. Hon var lugn, vänlig, kunnig och hade en naturlig auktoritet.

Jag är helt övertygad om att medial uppmärksamhet är viktig för skolan på gott och ont. Det goda nu är att skolan själv måste svara på frågan -Varifrån kommer arbetsro?

Margareta Ternstedt
ordförande i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden