Ny värnplikt

Demokrati

En majoritet av riksdagspartierna vill plötsligt göra helt om – från fredsinsatser utomlands till försvar av Sverige.

Det svenska försvaret har länge varit kraftigt eftersatt. Däremot har det inte varit läge att säga det högt.
Det det allmäna politiska klimatet har varit att försvaret – det är något man kan spara på, vi behöver inget försvar i landet längre eftersom det inte finns något hot.
Personligen har jag länge tyckt att det varit en lite väl ankdammsmässig analys.

Ryssland under Putin har inte direkt utmärkt sig för demokratisk utveckling och fredlig samverkan med sina närmaste grannstater, även om intresset framför allt legat i öst.
Oavsett Rysslands status har det svenska försvaret nedmonterats till en nivå där begreppet ”enveckasförsvar” letat sig in i debatten. Dock utan att påverka nermonterarna alltför mycket.

Under den senaste veckan har diskussionen tagit fart, nu också med inlägget att försvaret måste koncentreras på Stockholmsområdet framför alla andra delar av landet. Vi klarar inte av att försvara på bredare front ens en vecka uppenbarligen. Jan Björklund menar nu att ”Dagens försvar med frivillig rekrytering har lett till att vi får väldigt få och dyrare soldater”. Det känns lite som ”sent ska syndaren vakna” över det uttalandet och förslaget att Folkpartiet vill återinföra någon form av värnplikt. För övrigt kan man fråga sig om den formen av ”värnplikt” är det som löser problemen med beredskapen.

Jag tycker snarare att problemet ligger att man helt lagt om försvarsdoktrin och satsat allt på utlandsinsatser snarare än att se till att landet kan försvaras vid behov. Allt det som haft med försvaret av Sverige att göra har fått stryka på foten för att finansiera utlandssatsningarna i ett alltmer krympande försvarsanslag. Larmsignaler har funnits, men har uppenbarligen prioriterats ned i enlighet med ovanstående utrikesanalys. Nu uppmärksammas mer aggresiva försvarsövningar av främmande makt, och plötsligt hamnar bristerna i försvaret i rampljuset.

En dellösning som Folkpartiet länge har drivit är att gå med i NATO. Detta kan vara än mer aktuellt nu när Norge helt avvisar ett skandinaviskt försvarssamarbete som alternativ. Oavsett ett medlemskap i sagda försvarsallians, behöver dock försvaret ett tillskott i kommande budgetar, så att inte bara utvalda och specificerade delar av landet kan försvaras i kriser.

Martin Skjöldebrand
ersättare i Barn- och utbildningsnämnden

Martin har även privat blogg du kan läsa här

Foto: Försvarsmakten