Nej till vänster i välfärden

DebattVård och socialt stöd

Folkpartiet gick till val på bland annat den vitsiga sloganen ”Nej till vänster i välfärden”. Vi ville bevara mångfalden och valfriheten i välfärdssektor från Vänsterpartiets populistiska budskap som fullständigt bortser från alla missförhållanden i kommunala omsorgsinrättningar och ensidigt skyller allt ont på privata intressen.

Igår stod Sjöstedt tillsammans med Fridolin och Löfven på en presskonferens och småljög samtliga närvarande i ansiktet när han påstod att väljarna hade visat att man faktiskt ville ha vänster i välfärden och förbjuda vinstdrivande företag. Kan jag påminna Sjöstedt om att de enda som vann valet var Sverigedemokraterna? För vänsterns populistiska budskap gick inte hem alls, förändringen blev helt marginell. Väljarna sa också ”Nej till vänster i välfärden”.

Nu står alltså Sjöstedt på scen och hävdar motsatsen. I samma andetag gör han tillvaron osäker för tusentals privatanställda, inte bara inom välfärden utan också i skolor och förskolor. Och inte bara tusentals människor, utan dessutom tusentals kvinnor. De flesta anställda inom dessa områden är kvinnor, och tillsammans med vänsterns nej till RUT för Sjöstedt en tydligt anti-feministisk politik, en tydligt populistisk politik och detta i ett förment feministiskt parti.  Det är en märkligt slutsats att det bästa sättet att jobba för kvinnors möjligheter att göra karriär och finna nya möjligheter att förbättra de verksamheter de arbetar inom är att förbjuda dem att göra normala vinster.

Nå, en möjlighet att på något sätt rädda situationen är att hävda att våra gemensamma skattepengar inte ska gå rätt ner i fickorna på riskkapitalister och giriga företagare med ohemula vinster. Men denna ståndpunkt drivs av den anti-feministiska uppfattningen att detta gäller bara kvinnodominerade yrken – inte mansdominerade yrken som sedan länge ligger på entreprenad inom vägar, järnvägar och bostadsbyggande. Nej, här är det fritt fram att ta emot skattepengar och bygga vilt – oavsett om företagen gör vinst eller inte. Oavsett hur mycket vinst de gör eller inte. Det går inte ihop.

Men, skulle man inte kunna hävda att privata aktörer misskött sig något uppenbart? Det kan ju verka så, med knäckebrödsmåltider, blöjmätning, orimliga arbetstider och förhållanden. Men granskar man de förmenta missförhållandena om vuxenblöjor och knäckebröd visar det sig att det rör sig om missuppfattningar och feltolkningar. Arbetstider och arbetsförhållanden inom vård och omsorg skiljer sig inte markant från kommunala eller landstingsdrivna inrättning där vi varje sommar läser om hur sjukhusen återigen misslyckats med att rekrytera personal och personalen får göra dubbla skift.  Det finns alla möjligheter för vänsterkommuner och vänsterlandsting att praktiskt göra något åt dessa förhållanden genom att höja sjuksköterskelöner och förbättra arbetsförhållanden, men det ser i stort sett likadant ut över alla kommuner och landsting. Så, S och V är inte det Shangri-la för omsorgen man utgör sig att vara. Att det privata dessutom ska vara sämre än det offentliga motsägs i flera undersökning, inte minst den nyligen framlagda från Östersund där man jämfört två olika inrättningar och den privata ansågs fungera bättre med högre kvalitet.

Rationaliseringar och effektiviseringar (ett skällsord i vissa S kretsar) inom tjänstesektorn i stort ses som något positivt som befrämjar en förbättrad slutprodukt eller tjänst. Inom skola, vård och omsorg ska det dock uppenbarligen ses med misstro och misstänksamhet. Förändringar förefaller inte falla i god jord om de inte eminerar ur offentligt drivna verksamheter.

Slutligen, för att ta ner frågan på vardagspolitisk nivå igen, Löfvén talade efter valet ofta och entusiastiskt om blocköverskridande samarbete. Det vi sett hitills har pekat i en totalt motsatt riktning. Den vänstervridning som alla trodde skett i samhället före valet, som alla däremot såg inte skett på valnatten den vill man införa nu efter valet genom att låta Vänsterpartiet få oproportionerligt stort inflytande över politiken. Det Löfvén hitills lyckats med som statsminister (och det är en bedrivt efter inte ens en vecka med den utgångspunkt han hade) är att minska chanserna för gränsöverskridande samarbete.

Martin Skjöldebrand
Folkpartiet Tyresö

Fler som skrivit om detta är Hans Åberg, Sivert Aronsson och Rasmus Jonlund