Gymnasiet vinner på statlig styrning

DebattSkola och förskola

Under kommunalt styre har särskilt gymnasieskolan råkat illa ut

Vid skolbesök brukar jag alltid granska lärarnas arbetsplatser. De säger mycket om skolans villkor. Oftast sitter lärarna tätt ihop på liten yta. Ungefär som vid ett middagsbord. Där ska de läsa in sig på nya områden, skissa på lektioner, utveckla pedagogiken, sätta samman prov, rätta dem, och dokumentera varje elevs framsteg. Där ska de vara beredda att när som helst avbryta arbetet för att ta hand om elever som knackar på dörren. Räddningen blir nattarbete, när barnen hemma har somnat och allt är tyst. Inte ens när nya skolor byggs finns lärarnas arbetsplatser med som en särskild faktor.

Vid skolbesök år 2012 i en norrortskommun hade kommunen renoverat en grundskola. Nu flyttade gymnasiet in. Men lärarna förbjöds att ta med sig böcker och papper. Skolan skulle vara helt digitaliserad. Rektorn berättade att lärare i strid mot den politiska intentionen ändå hade smugglat in böcker.
Det vi såg var en avvart av kommunal detaljstyrning.

Under den kommunala tiden har särskilt gymnasieskolan råkat illa ut. Gymnasieskolan har genom det fria valet och minskade elevkullar drabbats av elevflykt och ekonomiska problem. Till det kommer den instrumentella och pragmatiska styrningen och bristande förståelse för de studieförberedande programmen. Idag är skolans kvalitet och inre utveckling underordnad beställarfunktionen, när fokus i stället borde ligga på pedagogisk utveckling och inlärningens villkor.

All statlig styrning är inte av godo endast därför att styrningen är statlig. Hur vi lyckas beror på vilken stat som styr. Den borgerliga regeringens reformer har kommit skolan till godo. Att hävda att reformerna misslyckats är att underskatta mödan i reformarbetet. Att vi lyckats syns i krav på skolans ledning, de nya karriärstegen i läraryrket och betoningen på adekvat kompetens.

Margareta Ternstedt
ordförande i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden