”A dress is not a yes” – om samtyckeslagstiftning

Jämställdhet

En samtyckeslagstiftning verkar äntligen kunna komma på plats.

Efter ett gemensamt kampanjande från Liberala studenter, Liberala ungdomsförbundet och Liberala kvinnor så tog Folkpartiets landsmöte beslut om att driva fram en förändrad lagstiftning. Därefter har dessa tre organisationer enträget skrivit artiklar, varit med på manifestationer och varit ett av partierna som är för denna förändring. Socialdemokraterna har varit emot ända tills för någon vecka sedan. Moderaterna stod kvar ensamma med Sverigedemokraterna som motståndare medan alltså resterande riksdagspartier propagerade för.

I förrgår tillkännagav slutligen justitieminister Beatrice Ask att en utredning ska tillsättas i syfte att genomföra att lagen ändras.
Vi är oerhört glada och stolta över att denna envisa kamp för ett Sverige där alla som utsätts för dessa slags våldsbrott ska få möjlighet till ett rättssystem som inte existerar nu.

Så här skrev Benny Lindholm från Liberala studenter, Linda Nordlund från Liberala ungdomsförbundet och jag som ordförande för Liberala Kvinnor i den liberala tidningen NU i juni 2013:

”Förra veckan debatterade och beslutade riksdagen om vissa mindre skärpningar av sexualbrottslagstiftningen. Tillräckliga steg för att skapa en våldtäktslagstiftning som respekterar det sexuella självbestämmandet togs dock inte. Liberala studenter, Liberala ungdomsförbundet och Liberala kvinnor har därför gemensamt motionerat till Folkpartiets landsmöte om att Folkpartiet ska förespråka en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning.

Utgångspunkten för sexualbrottslagstiftningen borde vara varje individs rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Det finns dock brister i dagens lagstiftning. Fortfarande med regeringens ändringar kommer sexualbrottslagstiftning bygga på att varje människa anses vara sexuellt tillgänglig om hen inte tvingas till sex eller befinner sig i en särskilt utsatt situation. En människa som inte gör uttryckligt motstånd är per lagbokens definition därmed villig.

I likhet med flera länder såsom Storbritannien, Irland, Kanada, Israel, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika samt vissa amerikanska delstater borde svensk lag bygga på den självklara motsatsen – att det utgör en brottslig kränkning att ha sex med en person som inte vill ha sex. Detta är något som även Brottsoffermyndigheten, Barnombudsmannen, Nationellt Centrum för Kvinnofrid vid Uppsala universitet, Amnesty, ECPAT, BRIS och UNICEF Sverige samt flera myndigheter har förordat.

De flesta våldtäkter sker idag i hemmet och där tros mörkertalet vara som störst. Våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades 1965 men det finns fortfarande en föreställning om att ofrivilligt sex inte förekommer i parrelationer. En samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning träffar särskilt problematiken som uppstår när samtycke inom en relation allt för ofta tas för givet. Studier visar att många våldtäktsoffer reagerar med så kallad ”frozen fright”- offret rör sig inte, säger ingenting, ligger stilla och hoppas att övergreppet ska vara över. Med samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning kan även dessa övergrepp kriminaliseras.

Kritikerna mot en samtyckesbaserad lagstiftning hävdar ibland att en samtyckeslag skulle byråkratisera sovrummet och hota rättssäkerheten. Detta är relevanta invändningar men beskriver inte hur en samtyckeslag skulle fungera i praktiken. Kravet innebär inte att man måste ha en skriftlig försäkran om att den sexuella handlingen är ok. Åklagaren måste även i fortsättningen visa att gärningsmannen hade uppsåt och insikt i att ett samtycke inte fanns. Däremot skulle en samtyckesbaserad lagstiftning ha starkt normerande effekter. Lagstiftningen vore en tydlig signal om att sex som inte alla parter är med på är oacceptabelt. Precis på samma sätt som lagen mot barnaga hade en uppenbar normerande effekt.

Detta är en tydligt liberal och feministisk fråga som Folkpartiet borde ställa sig bakom. Därför har vi, Folkpartiets tre stora sidoorganisationer gemensamt motionerat till Folkpartiets landsmöte, vilket är unikt. Vi gör gemensam sak för att ytterligare förstärka kampen för allas rätt till sina egna kroppar. Folkpartiet Liberalerna och regeringen borde göra det samma och stå upp för varje människas rätt till sexuell integritet och sexuellt självbestämmande.”

Anna Steele
riksdagsledamot FP Tyresö och ordförande i Liberala Kvinnor

10 snabba om samtyckeslagstiftning

1. Vad innebär samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning?
En samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning innebär att man kriminaliserar sexuella handlingar som genomförs utan att mottagaren har gett ett giltigt samtycke. Idag kriminaliseras bara sexuella handlingar som genomförs med våld, misshandel eller hot, eller situationer när gärningsmannen utnyttjar att offret befinner sig i en särskilt utsatt situation (t.ex. är medvetslös, känner allvarlig rädsla m.m.). Individens sexuella självbestämmande skyddas däremot inte om inte våld, misshandel eller hot används. Att ha sex med någon som säger nej faller mellan stolarna. En sam-tyckesbaserad våldtäktslagstiftning fångar upp de sexuella handlingar som genomförts utan samtycke och som inte innehåller våld eller hot.

2. Innebär samtycke att man måste skriva kontrakt för att ha sex?
Nej. Samtyckeskrav innebär inte mer än att alla som har sex ska vara med på det. Samtycke kan ske skriftligt, muntligt eller genom agerande. På samma sätt som man kan ingå ett avtal genom att skriva under ett papper, säga ja på en fråga eller nicka.

3. Läggs större fokus på brottsoffret med samtyckesbaserad lagstiftning?
Det finns vissa indikatorer på att brottsoffrets agerande hamnat mer i fokus efter att den brittiska samtyckeslagstiftningen infördes. Samtidigt är brottsoffret extremt utsatt i svenska rättsprocesser redan idag. Jämförelser mellan olika rättssystem är dessutom svåra att göra. Bakgrunden till farhågan att brottsoffret ska hamna mer i fokus är att när ord står mot ord kommer den åtalade försvara sig med att brottsoffrets agerande och klädsel förledde hen att tro att det fanns ett samtycke. Detta är dock inte ett argument mot samtyckesreglering. Att brottsoffrets egen vilja och agerande sätts mer i fokus är själva poängen, eftersom dagens reglering så ensidigt fokuserar på gärningsmannen. Samtyckeskravet innebär att brottsoffrets nej får betydelse, till skillnad mot idag. Är man utsatt för ett brott är eventuella frågor om ens eget agerande jobbiga, men leder inte till att man som brottsoffer vill legalisera den kriminella gärningen.

4. Ändras bevisbördan med sådan lagstiftning?
Nej. Bevisbördan i brottmål regleras inte i brottsbalken och det är dessutom en grundläggande princip att en åtalad ska anses oskyldig tills motsatsen är bevisad. Åklagaren kommer fortfarande att ha hela bevisbördan och skyldigheten att lägga fram bevisning. Vad diskussionen om bevisbördan hand¬lar om är hur man ska bedöma situationer där ord står mot ord. I sådana situationer är trovärdigheten hos den åtalade och brottsoffret avgörande. I praktiken kommer den åtalade få frågan vad hen tänkte när brottsoffret sade nej eller inte visade något samtycke. Men den frågan är inte konstigare än frågan till en åtalad om varför grannens försvunna gräsklippare återfunnits i den åtalades garage.

5. Har vi inte redan samtyckeskrav i nuvarande lagstiftning som vissa jurister hävdar?
Nej. Brottsoffrets egen vilja är irrelevant i nuvarande lagstiftning. Istället fokuserar man ensidigt på gärningsmannens agerande. Att våldföra sig mot någon eller hota sig till sex innebär att det inte finns ett samtycke, men lagen säger inte att samtycke är ett krav. Den grundläggande frågan om att alla ska ha rätt att själva avgöra om de vill ha sex lämnas oreglerad.

6. Är det inte bara populism att kräva samtycke, skulle de verkligen hjälpa?
Nej. Samtyckeskrav löser ett verkligt problem och sänder mycket tydliga signaler till våldtäktsoffren att de har lagen på sin sida. Arbetet för samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning har dessutom pågått sedan 1975 och Chefsrådmannen Nils Petter Ekdahl förslog på alliansregeringens uppdrag för tre år sedan att samtyckeskrav skulle införas. På senare tid har debatten återigen blossat upp på grund av flera uppmärk-sammade domar. Kritiker hävdar ofta att samtyckeskrav inte kommer att leda till många fler fällande domar. På grund av bevissvårigheter kan det ligga en del i detta. Samtyckeskravet syftar dock inte till att sätta fler förövare i fängelse, lika litet som syftet med mordbestämmelsen är att fylla fängelserna. Straff är till för att motverka vissa handlingar genom att i lag slå fast att kränkningar av andra människor är oacceptabelt. För att signalen ska vara trovärdig behövs straff. Det borde vara en självklarhet att sexuella handlingar mot någon som inte vill ska vara brottsligt. Allt annat är ett svek.

7. Kommer det inte bli lättare att falskt ange för våldtäkt?
Nej. Att väcka åtal eller anmäla någon till polisen som man vet är oskyldig är brottsligt. Att människor ljuger och anmäler för våldtäkt trots att brott inte föreligger kommer dock alltid finnas, precis som det gör för andra brott som misshandel, rån, inbrott, förtal o.s.v. Det finns ingen statistik som visar på att falsk angivelse är vanligare för just sexualbrott. Det finns inte heller något som tyder på att just ett samtyckskrav skulle leda till att fler anmäler falskt. Även om våldrekvisitet avskaffas är det fortfarande svårt att bevisa att ett samlag eller sexuell handling utan samtycke har förekommit. Det ska dessutom framhållas att det finns ett stort mörkertal när det gäller anmälningar av våldtäkt. Många väljer att inte anmäla på grund av den påfrestande processen. Utredningen hos polis och domstol upplevs ofta som ”en andra våldtäkt” och i många fall läggs förundersökningen ned på grund av bristande bevisning.

8. Varför ska vi lagstifta om sex, vad har staten att göra i våra sovrum?
Förslaget om samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning handlar inte om att lagstifta om sex utan om att skydda individer från sexuella övergrepp. Lagstiftningen syftar inte till att moralisera över människors sexuella relationer, utan till att förbjuda sexuella handlingar mot de som inte vill ta emot den sexuella handlingen. Detta är inte märkligare än att lagstifta om att föräldrar inte ska få misshandla sina barn i uppfostringssyfte eller att man inte ska få sprida lögner på internet om sina ovänner. 9. Handlar inte detta mer om normer och syn på kvinnor än om juridik? Det handlar om normer och syn på kvinnor, men det står inte i motsatsförhållande till juridiken. Lagboken består av nedskrivna moraliska uppfattningar och straffrätten bygger på moraliska värderingar. På samma sätt som det är fel att ta saker som tillhör andra (stöld), att slåss och mörda (misshandel och mord) borde det i lag¬boken framgå att det är oacceptabelt att utföra sexuella handlingar mot någon som inte vill.

10. Är detta verkligen en så bra idé om alla framträdande jurister är emot?
Alla jurister är inte emot. Stödet för införandet av samtyckesbaserad lagstiftning är stort och det finns flera framträdande jurister som är för, t.ex Christian Diesen (professor i process¬rätt), Madeleine Leijonhufvud (professor emerita i straffrätt), Margareta Bergström (hovrättspresident för övre Norrland) och Elisabeth Massi Fritz (advokat). Alla dessa skriver under på att det är dags för Sverige att införa en samtyckesbaserad lagstiftning. Dessutom har flera myndigheter och ideella organisationer som Brottsoffer-myndigheten, Barnombudsmannen, Nationellt Centrum för Kvinnofrid vid Uppsala universitet, Amnesty, ECPAT, BRIS och UNICEF Sverige förordat sam-tyckeskrav. Internationellt har Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna förespråkat samtyckeskrav och flera länder som Storbritannien, Irland, Kanada, Israel, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Belgien samt vissa amerikanska delstater har redan infört sådan lagstiftning.